Sociala berättelser

Pedagogiskt verktyg som stöd

Sociala berättelser är ett effektivt pedagogiskt verktyg som utvecklades på 1990-talet för att stödja personer med autism och andra utvecklingsstörningar i att navigera sociala situationer mer framgångsrikt. Dessa berättelser fungerar som strukturerade narrativ som hjälper individer att förstå förväntningar, hantera ångest och frustration samt främja lämpliga sociala färdigheter (Hejlskov Elvén & Sjölund, 2018; Söderman & Nordlund, 2019).

Visualisering av situationer

Syftet med sociala berättelser är att skapa förutsägbarhet och öka förståelsen för sociala normer och beteenden. Genom att visualisera situationer och anpassa berättelserna individuellt kan de bidra till att etablera önskvärda beteendemönster. Utvärdering är en viktig del av processen, vilket gör det möjligt att justera och förbättra berättelserna över tid, både för den enskilda individen och för grupper i större sammanhang.

I specialpedagogiska och terapeutiska sammanhang har sociala berättelser blivit en integrerad del av interventioner för att stödja individer med olika behov av socialt stöd. Deras strukturerade och individualiserade tillvägagångssätt gör dem till en värdefull resurs för att främja lärande och utveckling av sociala färdigheter hos personer med autism och liknande tillstånd.

Referenser

Hejlskov Elvén, B. & Sjölund, A. (2018). Hantera, utvärdera, förändra: med lågaffektivt bemötande och tydliggörande pedagogik. (Första utgåvan). [Stockholm]: Natur & kultur.

Söderman, L. & Nordlund, M. (red.) (2019). Omsorgsboken: möjligheter och svårigheter vid intellektuell funktionsnedsättning. (Upplaga 6). Stockholm: Liber.